Välkommen hit
Jag är glad att du är nyfiken på vad detta nya förbund är.
Som Doulaförbundets ordförande är jag stolt över den process som har lett oss hit. Vi vill med detta förbund skapa ett komplement till befintliga föreningar och organisationer inom vårt fält. Vi bär på en innerlig önskan om en plattform som kan hjälpa oss att öka vår professionalitet och se till att vi skapar en kollektiv hållbarhet inom vårt doulaskap.
Några av de frågor vi som startat upp förbundet ställt oss under processen är: Hur kan vi öka både tydlighet och professionalitet inom det komplexa yrke som doulaskap är? Hur kan vi skapa ett hållbart doulaskap, både för oss som individer men också för oss som yrkesgrupp? Hur kan vi göra detta tillsammans?
Under de 11 år som jag har varit verksam som doula har jag sett hur yrket utvecklats i Sverige. Jag har, precis som många av er som läser detta, verkat för att bidra till denna utveckling. För mig har det bland annat inneburit samarbete med andra doulor både som företagare och ideellt, skapande av mötesplatser födsloarbetare emellan, arbete med barnmorskor och chefer inom den befintliga förlossningsvården, skrivande och publicering av en bok riktad till partnern samt utbildning av doulor och barnmorskor. När jag utifrån denna erfarenhet och resa sätter på mig mina akademiska glasögon som beteendevetare/sociolog med inriktning mot arbetsvetenskap och sociala utvecklingsprojekt, ser jag en enorm möjlighet att driva vårt yrke och vår profession framåt. Jag har under en längre tid sökt en plattform att driva detta arbete utifrån och är fylld av entusiasm då Doulaförbundet känns som svaret på mitt sökande.
Jag upplever att behovet av doulatjänster ständigt ökar, samtidigt som jag ser kompetenta doulor som väljer att sluta arbeta som doulor då det helt enkelt inte får till sitt “doulande”. Att det är så känns väldigt sorgligt. Jag är övertygad om att det påverkar både individen och även oss doulor som kollektiv. Otaliga gånger har jag hört vittnesmål från doulor som bär på en känsla av ensamhet i sin yrkesroll och en upplevelse av otydlighet kring vad som förväntas av dem och var gränserna för doulauppdraget går.
Vi doulor som är experter på att skapa trygghet och närvaro - hur kan vi som yrkesgrupp skapa trygghet och tydlighet för oss själva? Hur kan vi skruva på vår kollektiva oxytocinkran och verka därifrån? Jag är övertygad om att om inte VI upplever tydlighet och trygghet i vårt arbete blir det också svårt för våra klienter att känna det. Jag tror att denna otrygghet, otydlighet och ibland svåra gränsdragning också gör det svårt för andra yrkesgrupper runt de blivande föräldrarna att öppna upp för samarbete med oss.
Min stora önskan är att vi utifrån Doulaförbundet kan gå samman och arbeta för bra relationer med andra yrkesgrupper runt de födande. Att gå samman innebär att vi är trygga med varandra och därmed även blir trygga inför andra. Min längtan är att vi ska hjälpas åt att rikta vår energi åt ett håll som gör oss trygga och tydliga och därmed ännu mer attraktiva. När vi vågar möta oss själva, varandra och andra med kärlek - då tror jag att stora saker kan ske!
Jag vill avslutningsvis tacka alla er doulor som jag mött genom åren. Alla ni som gått före och alla ni som kommit efter. Det är i mötena med er som jag hittar nya vägar och det är genom er som jag drivs vidare i arbetet för en bättre förlossningsvärld.
Med hopp om att du vill bli medlem i Doulaförbundet och genom gemenskap skapa en trygg ch tydlig profession som växer tillsammans.
Vänligen
Anna Tallwe